Lumpen

Jag är numera värnpliktig och genomför lumpen i Boden....så förvänta er inte så mycket skrivande.

Jomenvisst

Det har ju hänt en del sen sist. Det har både varit jul och jag har fyllt 19-år.

Jag är rätt less på julen (och det var jag ju redan innan julen kom, vilket jag tror är fallet för rätt många när dom börjar med julgrejer i november). Men jag var tvungen att nämna julen så att jag kunde ta med denna vackra bild. Så, nu är det gjort.

Jag fick en säng i födelsedagspresent. Rätt gött. Skillnaden är som mellan natt och dag om man jämför med sängen som jag hade innan. Lite för skön många gånger (ännu svårare att kliva upp på morgonen, för den är ju så skön).

Vad har hänt mer? Ja just, det är ju 2008 numera. Det var lite festligheter då såklart, och efter festligheterna så skar jag nästan tummen av mig när jag skulle skära upp blodpudding och bjuda mig och en kompis på runt 05.00-tiden. Så då gick vi iallafall ner, och han gick hem och skulle sova efter ett tag. Jag la mig och väntade...och somnade. Sedan runt 11-tiden så väckte en sjuksköterska mig och sydde igen tummen med ett stygn (det var inte så farligt som jag kanske fick det att verka i början av beskrivningen).

Nåväl.

Annars då, jag har stickat en del....kollat på film och varit social med folk. Spännande va?

Fast detta bör jag även nämna innan jag känner mig fullbordad idag.

Ett jäkla bra tag har jag letat efter sånna där mjuka pluppgrejer (som på bilden). Jag har letat överallt, OnOff (där jag köpte hela mackagrunken), Elgiganten, Teknikmagasinet, Phonehouse och till slut Expert. Och på Expert var man tvungen att beställa, vilket inte gick då jag var där vid jul. Nu flera veckor efter kan jag till slut beställa några sånna där pluppar för 150 spänn (något sånt). Sjukt pris. Personen som varit i kassan både när jag varit där vid jul och idag tyckte att jag skulle köpa helt nya hörlurar. Vad fan? Jag har bara tappat en jäkla plupp!?

Sen när jag kände mig på klaghumör så passade jag på att gå till Phonehouse och fråga om dom har knappsats till min mobiltelefon, som bara är några år gammal. Samma där slags reaktion där; "Köp en ny grabben!". Jaha? Varför? Det är bara knappsatsen som är lite seg. Nej, att konsumera så mycket som dom tycker att man ska göra är ju bara sjukt i huvudet.

Tack och hej!

Psykisk utmattning

Visst blir man rätt utmattad av att springa runt på stan när 1000 andra också har bestämt sig för att göra det samtidigt? Samt att vägarna är fylld av bilar. Jag blir iallafall det. Trots att Östersund är en stad med runt 40,000-50,000 invånare så känns det som att befinna sig i Paris ibland. Nä, man skulle flytta ut till en by någonstans, det skulle vara skönt.

Idag har man allafall varit och handlat i 3 timmar med mamma. Synoptik, Lidl, Willys, ÖB, panta burkar och posta brev stod på dagordningen. Trots att min mamma inte har något jobb och har skulder så blir man alltid lika förvånad när man ska ut och handla och hjälpa med att bära påsar. Det blir en del påsar så att säga.

Men Lidl är en mardröm. Har ni handlat där någon gång? Ifall ni inte har det, gör inte det...och ifall ni har det så vet ni vad jag snackar om. Platsen dit varorna åker efter att dom har blivit registrerad av lasern är närmast obefintlig. Detta gör mig väldigt irriterad. Som att vi inte har nog med stress runt omkring oss, nu ska man stå och kasta i varor i påsen lika snabbt som en rappare kan säga hej. Fy bövelen.

För att nämna vad vi har till post i Sverige också. Sverige är ett av dom få länder i EU där vi har avvecklat posten så mycket som vi har. För övrigt vill EU att fler länder ska göra detta. Vad i helvete tänker dom med då? Inte vad dom flesta människor använder skulle jag gissa.

Min senaste skräckupplevelse när jag skulle posta brev var idag. En byggnad med den klassiska postsymbolen visar att här kan man köpa frimärken et cetera. Jag och mamma går in dit och det liknar en skoaffär, och det är det också. (Det brukar oftast, som jag har noterat allafall, vara i en vanlig Konsum- eller ICA-butik).

Vi går längre in i skobutiken och nu ser vi att postemblemet är på kassan där man betalar för sina skor. Men det bästa med detta/denna lilla postkontor/skoaffär är när man se folk stå på huk skriva brev och sätta på frimärken med skokartonger som stöd. Det gjorde vi också. Kom ni ihåg när man hade ett bord på postkontoren? Och man inte behövde stå i en skoaffär för att köpa frimärken? Det var tider det.

Om ungefär en timma så ska jag iallafall på Ung Vänster-möte. Med jultema.

Tore Skogman

Jåmenvisst.

Kom just hem från Bräcke, där jag har besökt min farmor på 97 år eller något sådant. Klätt granen och druckit glögg.

Det var lite omständigt på morgonen eftersom jag vaknade i Krokom och var tvungen att ta bussen hem till Östersund 06.15, och efter en kvälls festande (med rysstema för övrigt) är man kanske inte alltid jättepigg. Men det var en upplevelse att uppleva Krokom 06.15. Det var runt -20 fick jag höra av en tant som stod att vänta på bussen, men en väntsal vid Frasses var öppen för allmänheten så det var ju väldigt bra. Mindre bra var bussen som kom, det var en liten taxibuss. Det var väldigt trevligt på många vis, men tänk om det skulle bli lite fel i kalkylen och vara så att 5 personer ville kliva på i Krokom. Då skulle dom vara tvungen att ringa en extrabuss, vilket skulle ta lite tid och resultera i att många som jobbade på Östersunds sjukhus skulle komma rätt så sent (det visade sig att 80% av alla busspassagerare hoppade av vid Östersunds sjukhus). Nåja. Taxibussen spelade ju allafall P1, och det är ju huvudsaken trots allt.

Jag klev av bussen i Östersund och sa adjö till busschaffören (man får en annan slags relation med busschaffören när man sitter en meter från han eller hon (i detta fall han) än när man sitter 8 meter från chaffören). Smart som jag var stod jag 5 minuter och väntade på en stadsbuss, som enda människa i staden 07.15 en söndagmorgon. Som kom jag på att det var just en söndagsmorgon och första buss kommer runt 11-tiden. Jag har blivit så bekväm av mig sen jag fick busskort, förut gick jag alltid, eller cyklade (även i vintertid), men nu åker man buss istället. Jaja. Jag gick hem och någon person stod och sopade av snö från trapporna på Gamla Teatern, lite småstadskänsla. Fast Östersund är ju just det också. Just därför gillar jag Östersund. Ungefär när jag var 10 minuter från att komma hem så kom jag på idén att gå förbi OKQ8 och köpa varmkorv, men otur som jag hade så öppnar dom senare på söndagar.

När jag väl kom hem så åt jag tunnbröd med skinka och somnade sött om igen. Några timmars sömn fick man innan det bar av till Bräcke, och hur det gick där vet ni alla redan, för det skrev jag i början.

För övrigt är det en dokumentär om Tore Skogman idag 20.00

För övrigt 2, har ni tänkt på vad kort avstånd det är mellan busshållplatserna i Ås? På vissa ställen kan det seriöst inte vara mer än 20 meter. Men inget fel i det.

För övrigt 3är ju Svenskt Näringsliv bara helt jävla genomborgerligt och ruttet. För alla som vill bli chockad och förundrad över hur människor kan tänka så är det bara att besöka www.svensktnaringsliv.se.

Jäkligt störigt att alla inlägg jag skriver har olika inställningar på typsnitt och storlek på bokstäver och dylikt. Har inte listat ut varför än, för jag är stensäker att jag har gjort samma på alla men fortfarande så ser det olika ut. Men jag ska försöka hitta något som jag kan hålla mig till, för det gör ont psykiskt när det ser ut som det gör nu.

Rollspel, politik, ninjor och fest

I fredags fick vi se videoklipp från folkmusikföreställningen vi hade på Birka, det var spännande. Förhoppningsvis så hinner vi folkmusikelever få ett exemplar av föreställningen på DVD, blir billig julklapp till släktingar som inte gick och såg föreställningen då. Så sjöng vi julsånger och dansade lite i vår stuga. På kvällen blev det sedan Eon med Mattias, Björn och Julia. Mycket spännande faktiskt.

På lördagen blev det till gå på Ung Vänster Jämtlands distriktstyrelsemöte och gjorde sådant man bruka göra på distriktstyrelsemöten. Sedan gick jag hem i den varma vintervädret och hann äta en Lidl-pizza innan jag skulle till Tingshuset och ställa upp som ninja som ett slags förnummer till Satanic Morotsjuice skivsläppskonsert. Jag hade glömt att deltagare skulle få mat på plats, men mat är ju aldrig fel så Lidl-pizzan fick besök av lite sallad och bröd nere i magsäcken. Det var trevligt att träffa forna klasskamrater, och efter en stund var det dags för ninjorna att ta plats på scenen. Tingssalen är inte bästa lokalen för ninjor, men det gick ändå. Vi jammade några minuter och efter detta var jag tyvärr tvungen att lämna Tingshuset och ta mig till Torvalla där Kamilla hade födelsedagskalas. Synd Satanic Morotsjuice spelade sammade dag som Kamilla fyllde år, men alla ninjor fick en singel med två låtar (väldigt bra låtar för övrigt) så man fick ju ta del av lite Satanic Morotsjuice ändå.

Jag tog mig till Torvalla så fort jag kunde för att fira Kamillas födelsedag. Där fanns det tårta och trevligt folk. Tyvärr glömde jag ta med mig partyskivorna med klezmer och disco och annat gött men det fick väll gå ändå. Av mig så fick hon en teckning som jag hade ritat.

Imorgon så börjar nästa skolvecka. Första dagen får börjas linslös då jag har slut på alla mina linser. Det är tur att mina föräldrar kan sponsra med allafall halva summan av vad linser kostar ibland, för det är dyrt. Och jag vantrivs i glasögon. Men å andra sidan lägger jag inte ner pengar på så mycket annat heller. Men på något vis så brukar man vara bankrutt när månaden närmar sig sitt slut. Det är väll ölen som kostar. Dessutom så har jag lämnat in en grej på reperation som tydligen kommer kosta runt 390 att laga (en sak som jag använder till min elbas, man kan ändra ljud et cetera). Det är alltid någonting som gör så att man får leva som en luffare trots att man egentligen inte gör av med så mycket pengar. Nåväl. Det är tur att jag har slöjd på Birka Folkhögskola också, man behöver inte oroa sig för att köpa julklappar till folk, istället kan man göra dom. Och det är oftast mer uppskattat också.

Äntligen har vintervädret blivit normalt igen. Inte roligt när det är 0 grader.

Ujujuj

Nu är man helt slut. Dagen började med att jag åt en stor portion gröt och tog bussen till skolan. Där spelade vi folkmusik med start 08.30, som vanligt. Sedan 13.00 såg vi på två föreläsningar, en om Vitryssland och en om Litauen. Vi fick även prova på folkdans från Litauen, det var spännande - och rätt svettigt också. Sedan vart den ännu mera folkmusik och sedan fiollektion. Jag och Mattias hade tänkt ta en buss efter fiollektionen så att vi skulle kunna hinna äta middag på respektive ställen innan Ung Vänster-mötet. Men denna buss missade vi. Istället dansade vi bugg, gratis danslektioner efter skoltid på skolan är inte helt fel. Man lärde sig en hel del nya "moves" faktiskt, så det var ju rätt skojj.

Eftersom vi missade bussen fick vi gå direkt på Ung Vänster-mötet som började 19.00. Som tur hade både jag och Mattias med oss mat till skolan, annars skulle vi varit rätt hungrig (eller ja, hungrigare). Så vi svullade i oss kakor och tortilla-chips under mötet. Vid detta möte hände något ytterst irriterande, trots att vänsterpartisterna i lokalen visste att vi hade möte i ett annat rum så gick dom och låste och alarmet sattes igång, och dörren ut låstes så vi kunde inte komma ut. För att maskera det dryga ljudet av alarmet så fick vi lyssna på Nationalteatern under mötet. Sedan visade det sig att man bara hade kunnat klättrat ut genom fönstret och sedan öppnat dörren från utsidan.

Jaja. Jag kom hem 21.30 och stekte blodpudding och bacon. Inte så dumt, speciellt inte om man har hemmagjord lingonsylt. Lite fett är aldrig fel på kvällskvisten, som man brukar säga.


Rätt spännande att jag har haft bild på mat i alla blogginlägg hittils.

Tjena

Denna dag har varit irritersam på många sätt och vis. Det började med att jag var stensäker på att skolan började 13.50 och inte 12.50, men hur som helst så vaknade jag lite för sent och hann inte äta frukost. Jag brukar ha väldigt svårt för att vakna, är väldigt morgontrött oavsett hur många timmar jag sover, men inte nog med det så brukar jag bli irriterad på väckarklockan så mycket att jag vägrar kliva upp. Jag får inte låta mig övervinnas av väckerklockan, någon konstig tvångsgrej som min hjärna bruka få för sig när man är trött och irriterad. Men iallafall.

Sedan när jag hoppade på bussen så slog det mig att vi inte alls börjar 13.50 utan 12.50, nåja. Jag glömde även mitt Gameboy hemma i all stres, så det blev inge Tetris, och det var ju synd. Sen fortlöpte dagen som den skulle och när jag kom hem så gluffsade jag i mig gårdagens rester samt en annanas. Så nu är jag på lite bättre humör.


Sedan så tycker jag att det är lite konstigt att jag har lättare för att komma i tid när jag måste ta en buss som går 07.23 än när jag måste ta en som går 11.15. Eller nja, så konstigt är det kanske inte. Ju senare på dagen jag börjar desto mer tidsoptimist blir jag.

Ikväll är väll det mest spännande som kommer hända Grotesco på SVT1 klockan 21.25, vilket program alltså. SVT vet hur man gör bra TV. Tänk om dom skulle lägga ner SVT, vad hemskt det skulle vara för den så kallade "valfriheten". Dom enda program man skulle kunna se då skulle vara såpoperor från USA och annat skräp. Här har vi en av dom komersiella TV-kanalernas programutbud en vanlig vardag (notera att dessa program kommer direkt efter varandra):

Amerikansk dramaserie från 2001-02.
Amerikansk pratshow från 2007-08.
Amerikansk komediserie från 2005-06.
Amerikansk komediserie från 1999-00.
Amerikansk dramaserie från 2001-02.
Amerikansk dramaserie från 2003-04.
Amerikansk underhållningsserie.
...och listan fortsätter några timmar.

Jag ser fram emot den dag då TV3 och c:o lägger ner eller, alternativt, skulle visa lite komediserier från Uruguay och psykologiska thrillers från Kongo. Men hur stor är den chansen?

Nu ska jag hjälpa mamma bra Lidl-kassar från parkeringen...